Dags att vända blad

När jag var liten var jag mer lillgammal än Karlsson på taket och förstod inte riktigt vad det var andra barn pysslade med. Jag har alltid känt mig som en utomjording, väntat på att bli beamad upp av de andra med osynligt grön hud och ägghuvud, men jag förstod att det kanske skulle dröja ett tag eftersom planeten Pärla som jag kom ifrån låg fasligt långt borta. Jag hade dock inte väntat mig att livet här skulle hinna komma ikapp mig, likaså de andra ungarna i sin pubertala och sedan vuxna utveckling och att jag sedan fortfarande skulle stå där, med näsan vänd upp mot skyn, ivrigt väntande på att utomjordingarna skulle lägga in ettan där uppe på månen och efter en prima fickparkering fira ned räddningsstegen åt mig. "Nu skiter vi i det här." När jag har varit upptagen av att skaffa mig själv nackspärr i ängslan för att missa nästa stjärnfall så har det tydligen hänt saker omkring mig. Men fråga inte mig vad gatan där borta om hörnet heter. Fråga inte vad de har talat om på nyheterna. Fråga mig inte om gult är modernt i år eller om jag har hört den där nya låten som de spelar på radion för det har jag troligtvis inte. Jag har nog inte ens uppfattat att musikgenren ifråga blivit uppfunnen. Och nu när jag måstat inse att min repstege nog har gått mig förbi så är det ändå så att jag är lite trög... i alla fall motvillig att "hänga med". Jag spenderar helst min tid uppe i det blå. Nu börjar det dock bli dags för mig att vakna upp, undersöka vad som händer litegrann här i ögonhöjd, och kanske till och med skaffa mig en utbildning här i/av livet. Jag ställs inför är alla de frågor och beslut om mitt liv som folk i min omgivning säkert redan tagit tag i för länge sen. För mig är det helt enkelt dags att vakna upp, att vända blad. Och du, kära Cyber Space - min nya vän och hjälpreda - ska få nöjet att hjälpa mig att göra just det. De är tunga jäklar, de där bladen.

Jag ska vända blad, absolut, men vilken sida vill jag egentligen hamna på...?